När mamman lärde sig "vabba"...

Denna vecka har varit en riktig skrutt- och ynkvecka. Den började i söndagsnatt, lillplutten beslöt sig för att lösa mammans pendlingsbekymmer med att kräkas. Vi befarade att kräksjukan hade kommit på besök och beslöt oss för att hålla hela familjen i karantän nästa dag. Lika bra det, för SL rekommenderade ändå alla pendlare att hålla sig hemma pga rådande väderlek...

Det blev tack och lov ingen kräksjuka av det hela. Lilla grynet var lite tröttare och segare än vanligt, men verkade ändå rätt så pigg. Febrig på kvällen, men igen lite piggare nästa dag. Sen började det bli lite mer febrigt på dagen och ännu mer febrigt på kvällen. På onsdagskvällen tittade vi för säkerhets skull in på sjukhuset, eftersom febern inte vill ge med sig, utan snarare började eskalera. På akuten i Södertälje fick vi ett synnerligen oproffsigt bemötande av en oengagerad läkare. Utan några närmare förklaringar på varför, blev liten ordinerad penicillin i 10 dagar. Mamman och pappan kände sig rätt så tveksamma till situationen. Dagen efter fick vi rådet av klokaste Anna att åka till Huddinge barnakut för att få träffa en barnläkare istället. Så medan mamman åkte till jobbet en stund på eftermiddagen tog sig Egil och Pappan till Huddinge sjukhus (som i praktiken ligger i Flemmingsberg och inte vid Huddinge C som man skulle kunna tro). De fick ett bättre bemötande av en läkare som bemödade sig med att både förklara för Egil vad han tänkte göra med alla läskiga undersökningsverktyg som han skulle använda och berätta för Pappan vad resultatet visade på. Nån slags bakteriell halsinfektion verkar vara boven i dramat, och den bekämpas nu med en 10-dagars penicillinkur. Än har vi inte märkt nån förbättring, men vi hoppas på att imorgon blir en bättre dag. För efter en snart vecka med 40 graders feber och elak hosta börjar lilla sagogrynet bli lite medtagen...