utan barn i fem dagar, försmäktar jag på detta slott.....

... riktigt så blev det aldrig som tur var. Mamman klarade av sin första barnfria vecka galant. Även om det kändes tomt utan lilla sötsnorken! Kallt var det på slottet, 6 grader. Som i ett stort kylskåp.

Plutt hade det hur bra som helst hemma med pappan. Dagis på dagarna och fullt ös tills han stupade i säng om kvällarna. Och inte var det svårt med nattningen och sömnen heller. I går när vi kom hem var det full fart på valborgskalaset. Vårens skräp eldades upp, korven grillades och barnen sprang omkring och lekte. Egil körde skottkärra och plaskade glatt omkring i vattenpölarna. Elden tyckte han såg fin ut, men ville inte vara gå. Smart kille!

Imorgon drar mamman och plutt västerut.

Ka betyder...

macka, jacka, katt, kall, stjärna (från "blinka lilla stjärna") och lite till... Allt lite beroende på kontexten, många av orden rationaliseras och blir ännu enstaviga.

Plutt skiljer enkelt på bussar, bilar och brandbilar.blll är bil och bö är buss, brandbilen säger tutututu. Näsa har avancerat från disa till näna, och öra utalas som ett väldigt östgötskt öwa. Tuppen säger ku...ku och ugglan säger huhu. Gö är gröt och opa ska ätas med mö.

Ja, det händer massor hela tiden, sista månaden har varit väldigt spännande. Speciellt ord och rutiner har börjat växa fram. Nattningsrutiner har bland annat börjat formas, ofta går det faktiskt så här smidigt:

- Egil, ska vi gå och läsa bok i sängen? Lilla sötsnorken skiner upp och hämtar glatt ett par böcker och klättrar upp i sängen. Vi läser tillsammans en stund.
- Egil, är du trött? Ska vi släcka lampan? Lägga huvudet på kudden och sova? Liten ställer sig glatt upp i sängen och sträcker sig efter lampknappen, släcker lampan, lägger sig ned, drar upp täcket och kryper intill. Vi sjunger tillsammans en stund.
- Egil, godnatt min lilla älskling. Sovgott min fina! puss puss
- Go na!, svarar gullungen och tar tag i handen, pillar, kryper ännu närmare, bökar lite och lägger sig till rätta. Ligger sedan tyst och stilla och tittar sig omkring tills han några minuter senare sover djupt och gott.

Det börjar faktiskt bli vår!

Vi hade tydligen räknat lite fel vid baggsläppet i höstas och vår lammningsperiod började lite hastigt och lustigt i förra veckan!

Det har tyvärr gått lite så där, men vi har iallafall fått tre fina välmående lamm! Ledsamt nog förlorade vi de första två. Stissiga Ariel födde två lamm redan förra helgen, men de var inte helt fullgångna och överlevde således inte. Sedan förlorade vi vackra Belles tacklamm också, vi trodde inte det skulle börja förrän nästa vecka och hade helt enkelt inte tillräckligt med vaktpass igång. Det är möjligt vi hade kunnat rädda det. Nästan samtidigt fick Malena ett fint välmående bagglamm, men hon var en elak mamma och ville bara stånga och bita lilla Nils. Så Belle fick bli fostermamma åt lilla pyssligen, det fungerade finfint! I lördags morse överaskade Tyra oss med att presentera två små, ett vitt tacklamm och ett svart bagglamm. De fick heta Stina och Tengil. Nu väntar vi bara på Törnrosa, vi hoppas på minst ett välmående litet lamm. Gärna ett tacklamm, så vår lilla flock blir lite större.
Ja, som ni märker har vi Astrid Lindgren-tema på namnen iår. Förra året blev det ju ett ofrivilligt Disney prinsess-tema när småtjejerna fick döpa fåren utan att vi vuxna lade oss i...
Belle med lilla Nils:



I övrigt bjöd gårdagen på årets första vårdag med underbar sol och töväder. Tyvärr så snöade det idag igen.
Mys i solen


Igår fick plutt även ta del av magsjuka/kräksjukans fröjder och har haft ett jobbigt dygn bakom sig. Han kräktes i princip var 10e min halva natten. Fast det fanns ju inget att kräkas kvar i lilla magen, efter första timman, så det vart ju mest kräkreflexer blandat med primalskrik. Än har han inte fått behålla mycket av det han fått i sig, men han har ändå verkat vara vid såpass god kondition att vi inte tyckt vi behövt åka in akut än. Vi ringde dock sjukvårdsupplysningen i förmiddags och för att fråga lite. Vi har gett honom lite urmjölkad mjölk i pipflaska, en klunk typ var 5 min eller så under dagen. Det har funkat ganska bra och han har bara kräkts när vi provat att utöka matdosen lite. Stackars liten är ju så HUNGRIG och TÖRSTIG att han knappt står ut. Mycket gråt blir det. Och nu undrar jag om han inte börjar få feber också. Stackars liten sover nu.

Tillbaks i vardagsrutiner

Efter nästan två veckors sjukstuga hemma verkar vi nu alla vara på banan igen. Litens dagisrutiner har börjat komma tillbaka och matlusten likaså. Hemma försöker vi göra vårfint. Vi har såpskurat golvet i köket, tvättat mattor, satt upp en gardin på prov. Åt sötsnorken har vi fixat fin liten leksakshörna. Något som förhoppningsvis gör hemmet lite mer lättstädat när alla leksaker fått en hyllplats. Även om lilla snorken ofta hjälper till när det är städdax!

Före:

Efter:


Förra helgen var vi allihop i Uppsala och hälsade på. Pappan skulle ha träningshelg, men tyvärr blev det mest titta-på-helg eftersom han inte hade återhämtat sig tillräckligt från dagisbacillerna för att kunna träna ordentligt. Egil tog dock chansen och gjorde bästa möjliga av en STOR gympasal. Han och mamman sprang runt runt i cirklar och jagade varandra, klättrade på bänkar och i ribbstolar, medan pappan och hans kompisar tränade långsvärd.




Mamman och Egil ägnade också en stor del av helgen åt att hälsa på lite vänner i Uppsala. Egil fick bekanta sig med massa små kompisar. Det fanns en nästan precis lika gammal Morris, han verkade dock mest vilja kasta leksaker. Egil vart lite skeptisk, men fann sig stoiskt i det lite våldsamma bemötandet. Morris hade nämligen en rolig batteridriven robotkatt som man kunde leka med! Vi passade på att träffa Ceda och hennes lillasyster Alma. Ceda var inte alls lika våldsam och hon hade en riktig katt.
Vi hälsade också på lilla Liv och hennes familj, som hade fått en alldeles ny liten lillasyster. Lillasyster var dock så liten att hon aldrig hann fastna på bild. Det gjorde däremot två andra busfrön. Egil var förundrat lycklig över att ha ett liten pigg kompis på morgonen när han vaknade. Mycket roligare att leka med än de där trötta föräldrarna som annars står till buds...


Efter sådana äventyr kan man faktiskt bli såhär trött:


För övrigt så var vi på 18-mån kontroll på BVC i veckan och vi kan berätta att lilla sötnosen fick klart godkänt på friskhetsfronten. Han mäter 79 cm och väger 10,8 kg. Han har även i veckan fått den tredje kindtanden och den fjärde verkar vara på god väg att titta fram. Faktiskt fullt förståeligt att man är lite extra gnällig emellanåt. Det verkar inte vara nån barnlek när stora bamsiga kindtänder ska komma upp. Mamman är inte avundsjuk.

bättre

Äntligen, efter två dygn med penicillin har det äntligen vänt. Liten orkade i morse både prata och ställa sig upp, och nu är han faktiskt igång och leker lite. Han är fortfarande ganska trött, medtagen och lite darrig. Men emellanåt känns det som han har nästan en hel veckas prat att ta igen och han bubblar på om både det ena och det andra, även om vi bara förstår en fjärdedel av vad han säger!

När mamman lärde sig "vabba"...

Denna vecka har varit en riktig skrutt- och ynkvecka. Den började i söndagsnatt, lillplutten beslöt sig för att lösa mammans pendlingsbekymmer med att kräkas. Vi befarade att kräksjukan hade kommit på besök och beslöt oss för att hålla hela familjen i karantän nästa dag. Lika bra det, för SL rekommenderade ändå alla pendlare att hålla sig hemma pga rådande väderlek...

Det blev tack och lov ingen kräksjuka av det hela. Lilla grynet var lite tröttare och segare än vanligt, men verkade ändå rätt så pigg. Febrig på kvällen, men igen lite piggare nästa dag. Sen började det bli lite mer febrigt på dagen och ännu mer febrigt på kvällen. På onsdagskvällen tittade vi för säkerhets skull in på sjukhuset, eftersom febern inte vill ge med sig, utan snarare började eskalera. På akuten i Södertälje fick vi ett synnerligen oproffsigt bemötande av en oengagerad läkare. Utan några närmare förklaringar på varför, blev liten ordinerad penicillin i 10 dagar. Mamman och pappan kände sig rätt så tveksamma till situationen. Dagen efter fick vi rådet av klokaste Anna att åka till Huddinge barnakut för att få träffa en barnläkare istället. Så medan mamman åkte till jobbet en stund på eftermiddagen tog sig Egil och Pappan till Huddinge sjukhus (som i praktiken ligger i Flemmingsberg och inte vid Huddinge C som man skulle kunna tro). De fick ett bättre bemötande av en läkare som bemödade sig med att både förklara för Egil vad han tänkte göra med alla läskiga undersökningsverktyg som han skulle använda och berätta för Pappan vad resultatet visade på. Nån slags bakteriell halsinfektion verkar vara boven i dramat, och den bekämpas nu med en 10-dagars penicillinkur. Än har vi inte märkt nån förbättring, men vi hoppas på att imorgon blir en bättre dag. För efter en snart vecka med 40 graders feber och elak hosta börjar lilla sagogrynet bli lite medtagen...

Ordlista

Lillpluttens ordförråd börjar bli längre och längre:
* Blll = Bil
* Kaka = Kaka eller allt som är gott.
* Tita = Titta
* Titu = Tittut
* Hej = Hej/ Hej då (ibland med vink)
* mamma = oftast menas mamma, men han pekar gärna på sig själv och säger mamma också...
* pappa/babba = troligen avses pappa
* bä = fåren

I helgen kom det flera nya ord:
* Ka = Katt eller åtminstone ett fyrfota djur vilket som (ibland samtidigt som han gör teckenspråkstecknet för katt!)
* pulka = pulka
* guka = gurka
* egi = Egil tror vi nog bestämt han sa! fast om han förstod att det var sig själv som åsyftades är väl inte helt säkert.


andra djur han kan skilja på med olika ljud är:
uggla/ fågel = hu hu (fast ibland räcker det att han hör "vad säger..." så kommer det ett hu hu till svar)
ostron = schlp
sjöhäst = ett ivrigt viftande med armarna
hackspett = knacka med fingret på boken/ bordet
ko = ibland kan kossan säga "mu" ibland inte.

sjunger man:
* "när trollmor har lagt de elva små trollen" så svarar han med ett melodiskt "ajajajajaj"

Fortsatt vinter

Vintern håller i sig. Det är kallt och massa snö hör ute på landet. Inne har vi det varmt och skönt och allting fungerar som det ska, men bussarna är däremot inget man kan lita på längre. Antingen kör de i diket eller så är de inställda!

Lillplutt får prova lite vintersporter så som att åka snowracer och skidor (visserligen från pappans rygg än så länge). Tillskillnad från mamman verkar han uppskatta snölekarna.




Inomhus är det mest bilarna och tågbanan som gäller, varvat med lite bokläsning och klättring på höghöjd. Det börjar bli lite farligt att vända ryggen till och bulorna avlöser varandra...

Favoritorden just nu är: titta, bil, kaka och mamma! Ibland kommer det ett pappa också. En annan sak som är viktig att veta är vad ugglan säger. Ugglan säger: hu-hu!
Förra veckan var vi på BVC och vägde och mätte liten. Liten har blivit större. Han mäter nu 78 cm och väger 10,7 kg. En riktig liten klimp har vi, en med smilgropar! BVC-besöket bjöd även på andra äventyr. Egil fick se en brandbil på nära håll för första gången, det var spännande! Sen gick vi till café Lilla Maräng och åt semlor.

Dagisrutinerna går också framåt. De två senaste veckorna har lillplutten faktiskt haft roligt och skrattat större delen av dagisdagarna! Riktigt härligt tycker mamman och pappan.

Vinter på landet.

Ja, ensamma i huset har mamman och lilleplutt haft en riktig vinter. Vi har kämpat på i vinterkylan med jobb, dagis och uppsats. Äntligen är det fredag och vi kan se tillbaka på veckan som gått: Vattnet är visserligen fortfarande fruset, men kakelugnen har värmt upp oss och nu har vi nästan 23 grader inne. Bilen har börjat rulla igen, vi gav helt enkelt upp framdörrarna och klättrade in genom den enda bakdörren som funkade. Idag lyckades jag ändå få upp (och stänga!) ena framdörren och även tanklocket så jag kunde tanka! Ockå ett första utkast till uppsatsen kunde skickas in i tid för dagens deadline. Lilla älsklingen somnade gott efter veckans första riktiga bra dagisdag! Han hade både ätit lunch och mellanmål, sovit, lekt och skrattat. Det finns hopp även i det mest tröstlösa!

Så ikväll tar mamman ledigt med gott samvete, kurar upp sig i fåtöljen med en kopp te och lite läsning.

Mitt i allt vinterelände hade vi i veckan också väldigt mysiga stunder, ibland uppkurade i fåtöljen bredvid den varma kakelugnen! Här ligger en lilla sötsnorken och knaprar veteskorpa.

Vi har inte haft tid att fota på sistone, men den här fina teckningen gjorde Egils kompis Ella till honom när vi kom hem förra helgen!

Julstämning i krubban!

dagispremiär

Ja i veckan var det dags, lillkillen hann knappt landa innan det var tid att ta sig an nästa kliv på utvecklingsstegen: dagisinskolning!

Måndagmorgon kl 9.30 infann sig pappan och plutt på Ekebys förskoleavdelning Rävlyan, medan mamman satt på seminarium i Göteborg med fjärilar i magen och undrade hur skulle dagens äventyr sluta! Första dagen visade sig dock vara en kort dag, bara fram till lunch. Premiären gick fint, efter att noga ha studerat omgivningarna en stund från pappans knä vågade sig vår lilla plutt ut på upptäcktsfärd bland leksaker och barn. Egil fick prova på att äta lunch med de andra barnen, men matintresset var dock som vanligt ganska svalt. Efter lunchen hann pappan och liten hem och sova lite middag i lugn och ro och pyssla om fåren innan det var tid att hämta mamman vid tåget.

På dagis finns det MÅNGA stora fina bilar!


Dag 2 förflöt ungefär i samma lugna takt, men varade lite längre. Eftersom första dagen gick så fint bestämde vi oss för att låta pappan sköta inskolningen, vi tänkte att det blir mindre tvärt för lillplutten att skiljas från pappan på okänt ställe än mamma. Dessutom vänjer han sig från början vid att inte ha tillgång till mamman när han är på dagis. Mamman passade istället på att jobba på sin projektuppgift under förmiddagen, och att städa och packa upp utan att bli avbruten av någon som krävde lek och uppmärksamhet. Även tredje dagen var pappan med hela dagen. Egil fick tillfälle att visa att han kan kissa på toaletten, något som imponerade på fröknarna såpass att de kunde tänka sig att faktiskt göra sitt bästa att fortsätta våra pottningsrutiner.

Dag 4 blev det stora testet, nu skulle vår lilla älskling lämnas i fröknarnas händer! Pappan var med en liten stund tills Egil verkade trygg och hade börjat leka. Egil var väl inte superlycklig när pappan försvann, men inte heller alldeles otröstlig. Humöret hade gått upp och ned under dagen. Under matstunden hade fröknarna till och med lyckats locka honom att smaka på pastan och pastasåsen, inte illa tyckte vi! Han somnade gott i vagnen när det var dags för vila och efter sovstunden så hämtade pappan hem lillkillen. När han kom hem såg han väldigt nöjd och glad ut, traskade raskt fram till lekkorgen och började härja runt. Mamman fick till sin förvåning inte speciellt mycket uppmärksamhet, en kram kunde hon stjäla sig till men det var nog allt. Redan kl 15 på torsdagen var vi tillbaka på dagis för att kolla in årets luciafirande, smågrynen fick stå i fönstret och titta på de större barnen som hade luciatåg på gården, sen blev det kalas på russin, saft och pepparkakor! Egil var dock måttligt intresserad av vare sig lucior eller kalas, bilarna och tågen i lekhörna var mycket roligare!





Dag 5 fungerade ungefär på samma sätt. Den vällästa lilla pekboken fick följa med och agera tröst för de där stunderna när längtan efter hemma blir lite för stort för en liten 1-åring. På gott och ont har Egil nämnligen inte velat ty sig till varken napp eller gosedjur. Innan han åkte hem med pappan fick Egil även tillfälle att visa att kunde bajsa på toaletten, fröknarna tyckte han var värd en guldstjärna! Det tycker vi också, även om humöret inte varit på topp hela tiden utan pappa och mamma i närheten så har det gått bättre än vad vi befarat. Lite gråt och tandagnisslan är om inte roligt så åtminstone inte onormalt. Så för att vara en så mammig liten plutt så kan man nog säga att det gått väldigt smidigt och bra. Vi håller tummarna för att det ska fortsätta så här, och att lilla lilla fina sötsnorken ska tycka att det är kul att vara på dagis!

En liten globetrotter

Nu har liten varit ute och rest igen, han och pappan följde med mamman på studieresa till Kotor i Montenegro. En vecka ägnades åt att titta på kulturvård, stenar och ruiner. Ja, egentligen en vanlig semesterresa helt enkelt. Staden var barnvänlig, alldeles bilfri innanför stadsmuren och full med människor för en liten sötsnork att charma. Egil tyckte nog ändå att vattenpölarna och brunnarna var roligast!



I närheten av lägenheten bodde en fin traktor i en gränd, den provade vi en eftermiddag när den stod övergiven:


En av de få soliga dagarna i Kotor så tog vi oss upp på berget och de medeltida befästningarna. Utsikten var magnifik många hundra meter ovanför havet:


Sen spenderade vi 3 dagar med riktig semester i Dubrovnik för att fira mammans födelsedag, det var en solig och härlig helg med alldeles lagom medelhavstemperatur under palmerna. På kvällen gick vi på fin fiskrestaurang alla tre, men lillplutten hade lite för mycket spring i benen för att vi skulle kunna äta i någorlunda lugn och ro, så vi skippade efterrätten och gick istället hem och myste tillsammans i den trivsamma lägenheten vi hyrde i gamla stan. I Dubrovnik fann Egil sitt framtidsyrke: sopgubbe (eller möjligen miljöaktivist?)! Hela dagarna ägnades åt att plocka upp skräp från gatan och prompt lämna till mamman så hon kunde slänga det där det skulle vara, i närmsta papperkorg. Inte ett löv låg säkert i rännstenen...

Hej då Glenn!

I helgen hade vi en kort visit av baggen Glenn. Det var tänkta att han skulle få flytta hit till till flickorna i hagen. Och han var så snygg! Vackra horn, fina ansiktdrag och ett exemplariskt temperament. Till och med lite kelig. Men så var det det där med benställningen, den var liksom inte riktigt som den skulle tyckte vi. Stackars Glenn var helt enkelt extremt kobent...
Vi läste på och diagnosticerade det hela som has-/knätrång och efter lite rådgöring med genetiker och genbanksansvariga för allmogefåren så beslöt vi oss för att Glenn inte var något att avlas.

Så ikväll åker snygga Glenn hem till Ösmo igen och en släkting till honom åker hit istället, om det finns någon med bättre benställning. Tyvärr var hans släktingar inte riktigt lika stiliga som Glenn, men i avelssammanhang så räcker det inte att vara snyggast i hagen, man får inte heller ha ärftliga defekter. Då blir man söndagsstek. Undrar vad Glenns släkting kan heta? Börje?

påklädning

var det det här som var rotavdraget?

...högen av asprötter som jag kunde dra upp i det nygrävda grönsakslandet?
Vi har haft en grävmaskin på besök. Resultatet av en veckas jobb är en fin verandagrund, ett hål i marken för ett plommonträd och en uppgrävd liten plätt som ska bli grönsaksland. Det var oändligt skönt att inte behöva gräva upp alla de där rötterna för hand!

Egil, pappan och grävmaskinen:


Egil inspekterar:

Höstutflykt i kohagen

Igår kom plutt och mamman hem efter en vecka i Göteborg där vi firat 1-årsdagen med alla våra nära och kära. Tack allihopa för att ni kom och ville göra Egils första födelsedag till den allra finaste!




Idag skulle pappan ha kommit hem vid lunchtid, men han blev inblåst på den lilla norska ön över helgen och kommer först i morgonbitti om båtar & tåg går som planerat.
Här hemma leks det med alla fina nya saker och vi lyssnar på & dansar till Gullan Bornemark. En verkligt underbar sång-CD! Det är dock lite synd om liten Egil. Han har fortfarande feber tror jag och är lite ynklig. Även om det verkar vara bättre idag än igår då han sov sig igenom större delen av dagen.

Hänt sen sist...

Ja, en hel del har hänt sen sist. Egil går en massa mer nu, även om krypa fortfarande har sina fördelar. Han har fått en sjunde tand. Han har inte bara lärt sig klättra upp i sängen genom att dra ut plastlådorna under för att kunna klättra upp, utan även lärt sig klättra ned med fötterna först! Finmotoriken börja arta sig också, idag lyckades han flera gånger få in både den hjärtformade klossen och den korsformade klossen i rätt hål. Mamman applåderade, djupt imponerad!
Andra upptäckter är gosedjuren, de kan man prata och leka med i sängen:



I mitten av augusti åkte pappan iväg för att jobba borta i flera veckor, så Egil och mamman har alltså fått klara sig på egen hand ett tag. Det har gått bra och tiden har gått ganska fort. En vecka åkte vi västerut och mötte upp med pappan, träffade släkt och åkte till dalarna.


Mamman och liten körde bil hem själva, utan hjälp av nån vuxen. Här hemma har vi gjort små roliga utflykter lite då och då. Vi var på IKEA och hade en lunchdate med T och lill-T. Småpojkarna tyckte det var roligt att träffas och prata över en bit mat.


Vi har också varit på nya BVC och blivit mätta och vägda. Egil vägde nu 9,2 kg och var 73 cm lång. Idag åkte vi till Sydpoolen och lekte i Pigges Lagun. Fast Egil ville helst vara i stora bassängen där de stora barnen lekte. Allra roligast var vågmaskinen, ju större våg desto bättre. Egil fnittrade och tjöt av förtjusning i strandkanten där vågorna rullade in. Hade han fått hade han kastat sig ut på det djupa... Vi badade till Egil blev blå om läpparna. Det tog dock på krafterna med så många intryck, plutt sov i nästan tre timmar efteråt!

Nästa vecka fyller Egil 1 år! Då åker vi västerut igen för att fira den stora dagen.

husprojekt och släktbesök i sommar

Sommaren är väl inte över riktigt än, men börjar gå mot sitt slut. Igår var det dags för den årliga kräftskivan med alla grannarna. Egil var djupt imponerad av alla stora barn som sprang omkring och passade på att öva lite på gåendets ädla konst. Inte riktigt övertygad än om att gå är bättre än att krypa. Men det kommer nog så sakteliga!

Vad blev det då av denna sommar? Juni och juli var Thomas intensiva arbetsmånader. Juli blev också vår släktbesöksmånad. Ett stort tack till alla mor- och farföräldrar som villigt förlade några semesterdagar hos oss och vårt husprojekt!
I början av juli kom mormor och morfar upp en helg. Vi hann då riva en halv veranda och baxa fram fyra grundstenar till den planerade farstukvisten. Här börjar morfarn och pappan förbereda för nya entrén:


Sista veckan i juli var det återigen dags för släktbesök. Egils Farfar och Annbritt kom på besök och stannade i några dagar. Även nu blev det blev lite husbygge, sen en hel del bilmeckande och lite bärplock med därtill efterföljande syltkokning. Ingen köpesylt i höst här inte! Egil mumsade glatt i sig både blåbär, hallon och körsbär:


När Farfar åkt kom kusinerna, farbror Peter och Sofia. Med dem roade vi oss en dag på Tom Tits Experimentverkstad! Riktigt roligt ställe. När Egil blir större, si så där tre-fyra år kanske, ska vi nog skaffa årskort för hela familjen. Det räcker att gå dit två gånger på ett år för att det ska löna sig. Nästan lika roligt som Liseberg!
Thomas och Patrik åker robot:


Fullstorm:


När alla åkt hem kom värmen och solen på allvar igen. Vi lyckades jobba lite i den stekande hettan. En dörr blev lite mindre för att passa i lilla krubban, en dörrkarm färdigställd och lite stolpverk förberett till farstukvisten. Egil var en intresserad solbrun medhjälpare:


Mamman lyckades få ro en dag att skrapa färdigt ett fönster till, till den planerade glasverandan. Enklast var att knyta fast en klåfingrig son på ryggen och försöka skrapa lite medan det fanns skugga:


Sommaren har med andra ord gått i en rasande fart och allt vi velat har helt enkelt inte blivit färdigt som vi tänkt. Hösten är som tur var inte slut än, än finns det hopp för våra byggprojekt. En annan sak som tyvärr gick i stöpet och som vi hade hoppats på i sommaren, var att få ha Egils farmor hos oss några dagar. Men detta planerar vi åtgärda nästa helg med några dagars besök i Uddevalla och Dalsland. Denna gång tänker vi helt enkelt låta bli att få feber och nya tänder, så att vi faktiskt kommer iväg och får träffas!

ångbåtsresan

En söndag i juli tyckte mamman och pappan att det var dags för en liten sommarutflykt. Så vid 12-tiden promenerade vi ner till ångbåtsbryggan, inväntade ångbåten och tuffade iväg med Mariefred. Ett par timmar promenerade vi omkring i Mariefreds stadskvarter och kring Gripsholms slott, vi åt lunch på värdshuset & åt glass och så tuffade vi hem igen. En alldeles lagom fin söndag fick vi!