Krubban i karantän

I helgen var lilla krubban i karantän på grund av en mamma som blev lite sjuk på fredagsnatten och vi missade därför tyvärr årets Luciafirande och glögg hos grannen på lördagen. Supertrist. Tack och lov gick sjukan över hyfsat fort och resten av familjen har ännu inte visat några tecken på att bli sjuka. Vi hoppas det fortsätter så, för på onsdag åker vi till västfronten.

För att pigga upp tillvaron julpyntade vi huset på söndagen och bakade lussekatter. Granen placerades av utrymmesskäl på spishällen i köket och vi insåg då att man för engångskull faktiskt kunde få lov att använda sig av riktiga stearinljus i granen utan att utsätta sig för alltför stora brandrisker!
1. Det gör inget att det droppar stearin, det är en eldstad.
2. Om man ser till att bara ha granen tänd när man sitter nära och så står den ju faktiskt på ett väldigt eldsäkert ställe om det skulle ta eld i den...
Fint blev det tycker vi:

Egil och jag skulle egentligen varit i stan ikväll på julfest på jobbet, men jag var lite för trött för att ta mig in till stan så vi sitter hemma och myser medan pappan tränar fäktning med några grannpojkar. De är några tappra som har startat en liten träningsgrupp här ute på landet och tränar numer flitigt i bygdegården på måndagaskvällar. En lyckad kombination av få ett uppdämt träningsbehov tillgodosett i närområdet, samt få lite ensamtid och lite manlig bonding för ett gäng mer eller mindre snart medelålders småbarnspappor på landet långt bort från stan. Så nu finns det i grannskapet babycafé för de minsta pluttarna, öppen förskola för de lite större barnen, fäktträning för de tuffa pojkarna (PMS, pojkar med svärd som en grannfru kallade dem), whiskeyklubben för grabbarna i trakten och förstås hembygdsföreningen för alla pensionärer. Men frågan är vad finns då för oss flickor?!? Det kanske helt enkelt är dags för mig att dra igång en stickjunta med flickorna på landet, typ "Enhörna Knitters", så som jag och några till startade Stockholm Knitter's våren 2004?!




Egil har också denna vecka mer på riktigt lärt sig mer medvetet greppa tag om några av sina leksaker och lyckas riktigt ofta med att sedan stoppa in dem i munnen. Förut var det mer så att saker råkade fastna i händernas grepp liksom av misstag i det allmänna viftandet. Ännu såläge ser det ut som han har bäst kontroll på vänster hand och vi har lite funderat på att han kanske är vänsterhänt? Tja, det får vi väl se så småningom.
Helgens andra framsteg var att han förvånade sig själv, och oss, med att alldeles på egen hand råka rulla runt från mage till rygg! Detta var dock en engångshändelse och inga bildbevis finns ännu.